Tisdag..
Jag åkte till Karlskoga igår kväll. Låg bara i soffan i Karlstad och hade ingen energi alls till att gör något. Så jag ringde min syster o fråga om vi skulle träna på träningslagret, vilket hon mer än gärna ville så då satt jag mig i bilen och åkte hem!
Trots att jag har tränings kort på Sats så var dem 80 kr värda för att gå på Combat.
Väl hemma i dag har jag inte gjort mycket, samlat energi för skolan..
Har det inte så lätt där just nu, håller på med ett grupparbete.. där gruppen består av 5 st 19-20 åriga, hormonstinta högstadie elever.. ja det är verkligen så dem känns.. som att dem sitter där bara för att någon tvingar dem och bara för det så tänker dem inte ta det seriöst utan bara skämta o "dryga sig" bort allting.
Jag lovade mig en gång att om jag någonsin skulle utsättas för något sånt här(en viss känsla inom mig själv) så skulle jag sluta med det jag gjorde för att jag vet att det finns bättre arbetsplatser/miljöer. Men på ett universitet kan man ju råka ut för sådana här människor som inte är motiverade.. Hur gör man då för att få dem och inse att dem förstör för andra som ser det här som ett jobb, som något man utvecklas och kommer få andvändning för i framtiden?Och trots att man har försökt förklarat det för dem så förstår dem det inte.. SUCK.. blir så ledsen bara på tanken att jag ska till skolan imorgon.. VILL INTE!
Men men det som inte dödar det härdar!
Godnatt, sov så gott!
ps. imorgon ska jag väga mig o se om det här hänt någon förändring.. har väl inte gjort några jätte radikala förändringar (bara varit ute o gått tre ggr. o tränat 3 ggr. ) så det beskedet är nog inte positivt.. men snart så!
Trots att jag har tränings kort på Sats så var dem 80 kr värda för att gå på Combat.
Väl hemma i dag har jag inte gjort mycket, samlat energi för skolan..
Har det inte så lätt där just nu, håller på med ett grupparbete.. där gruppen består av 5 st 19-20 åriga, hormonstinta högstadie elever.. ja det är verkligen så dem känns.. som att dem sitter där bara för att någon tvingar dem och bara för det så tänker dem inte ta det seriöst utan bara skämta o "dryga sig" bort allting.
Jag lovade mig en gång att om jag någonsin skulle utsättas för något sånt här(en viss känsla inom mig själv) så skulle jag sluta med det jag gjorde för att jag vet att det finns bättre arbetsplatser/miljöer. Men på ett universitet kan man ju råka ut för sådana här människor som inte är motiverade.. Hur gör man då för att få dem och inse att dem förstör för andra som ser det här som ett jobb, som något man utvecklas och kommer få andvändning för i framtiden?Och trots att man har försökt förklarat det för dem så förstår dem det inte.. SUCK.. blir så ledsen bara på tanken att jag ska till skolan imorgon.. VILL INTE!
Men men det som inte dödar det härdar!
Godnatt, sov så gott!
ps. imorgon ska jag väga mig o se om det här hänt någon förändring.. har väl inte gjort några jätte radikala förändringar (bara varit ute o gått tre ggr. o tränat 3 ggr. ) så det beskedet är nog inte positivt.. men snart så!
Kommentarer
Trackback
